← v19n1, Spring 2020
Poetry · Volume 19, Number 1

Efter En Lång Torka

Sommaren är grå just nu underliga kväll.

Regnet smyger ner från himlen

och tar mark stilla

som om det gällde att övermanna en sovande.

Vattenringarna myllrar på fjärdens yta

och det är den enda yta som finns—

det andra är höjd och djup

stiga och sjunka.

Två tallstammar

skjuter upp och fortsätter i långa ihåliga signaltrummor.

Borta är städerna och solen.

Åskan finns i det höga gräset.

Det går att ringa upp hägringens ö.

Det går att höra den gråa rösten.

Järnmalm är honung för åskan.

Det går att leva med sin kod.